Det här är mer än något annat en minnesanteckning.
Jag städar i lite lådor och hittar en del klipp från dagstidningar. Tydligen har en biografisk roman om konstnären Marcus Larsson (1825-1864) intresserat mig, eftersom jag sparat recensionen av boken Den galne hovmålaren – Dokumentärroman om Marcus Larsson av Lars-Ola Borglid (utgiven på bokförlaget Artéa).
Jag har inte läst boken, men den ska enligt recensionen av Lars-Erik Selin i Svenska Dagbladet vara bra och “påläst”. Recensionen Marcus Larssons levnadsöde fascinerar, publicerad 2008-08-30 är i skrivande stund dold bakom brandvägg, men länkas här ändå för sakens skull.
Det som fascinerar mig är två saker:
- Konstnären Marcus Larsson verkar ha varit en ganska odräglig person. På ett ganska storslaget sätt, dessutom.
- Han målade två typer av motiv; antingen småländska landskap eller fartyg i nöd på stormigt hav.
Det speciella med Marcus Larssons motiv är att de inte stämmer överens med “verkligheten”, det är så att säga inget naturtroget målande han sysslade med. Och det är ur fas med samtiden. Väldigt stormigt är det i alla fall, och det kanske skildrar “den galne hovmålarens” inre snarare än det han såg framför sig?