Alex Chilton

in Music

Alex Chilton är död

Jaha, då nås vi av den tråkiga nyheten att Alex Chilton är död. Han avled igår, den 17 mars 2010, i New Orleans.

Alex Chilton har betytt mycket för mig, både som person och som musiker.

Jag såg honom spela på Ritz i mitten av 1980-talet. Min kompis Peter Sjöblom var redan ett fan, men jag var mest intresserad av en trevlig kväll på krogen. Jag blev helt såld.

Det är ju ett tag sedan, men det kan inte ha varit fler än runt femtio personer i publiken. Trots en vid tiden spirande garagerocklavin i Sverige, så var intresset för Alex Chilton ljummet i den svenska huvudstaden.

Det svala intresset bekom inte Alex Chilton det minsta. Han hade en enorm närvaro och hans egentligen superenkla rock var glasklar, utmejslad.

Här hyllar The Replacements sin förebild med en kongenial låt:

Eftersom Peter och jag var verksamma som musikskribenter fick vi tillfälle att prata med Alex efter spelningen. Jag minns att jag bad om en signerad affisch och det resulterade i att Alex Chilton sprang runt i hela lokalen, två våningar, för att hitta en kvarlämnad poster någonstans.

Han var bedrövad över att inte kunna hitta någon.

Helt enkelt en väldigt ödmjuk och trevlig person. Det kan tyckas banalt, men för mig var det ett betydelsefullt möte. De flesta andra artister som jag såg på Ritz, Kolingsborg, Glädjehuset och det fåtal andra spelställen som då fanns i Stockholm var ganska räddhågsna posörer. Alex Chilton var större.

För mig har Alex Chiltons musik också varit personligt betydelsefull. Utöver sin förmåga att skriva bra melodier och snygga rocklåtar, så har han ofta skildrat sig själv – eller låtarnas jag – som väldigt mänsklig. Med brister och skavanker, som får vara just det och inte delar av en mytologi. Lou Reeds 1970- och 1980-tal har haft samma roll i mitt liv. Justin Currie har det nu.

Alex Chilton försörjde sig i långa perioder på att köra taxi. Han nådde i slutet av sitt liv en större publik, som inspirationskälla och kultartist. Bland annat har Håkan Hellström gjort en svensk version av hans låt Thirteen.

Alex Chilton dog av en förmodad hjärtattack. Han blev 59 år gammal.

  1. Mycket fint skrivet, Magnus.
    Själv har jag länge varit en lyssnare, ett fan. Men det var inte förrän sommaren 2007 jag hade förmånen att se Alex Chilton. Med Big Star – i Halden, Norge. Fantastiskt! Han behövde läsglasögon till några av låtarna. När konserten var över tog han av sig läsglasögonen, plockade ner textpapperen i en portfölj, tog den och sin gitarr och vandrade av scenen som en handelsresande i powerpop…

  2. Mycket känslig hyllning till en underbar musiker, Magnus. Jag minns den där kvällen mycket väl. Känns tomt utan honom, och jättekonstigt.

Comments are closed.